Jag är reduktionist. Det betyder att jag försöker sönderdela komplexa idéer till enklast möjliga beståndsdelar. Detta gäller även politiska åsikter. Jag tänker därför börja med att lista några huvudprinciper som jag tycker är mer eller mindre självklara.
- Utgångspunkten bör vara att upprätthålla de rättigheter som beskrivs i FNs deklaration om mänskliga rättigheter (FNMR). Observera speciellt att som jag läser Artiklarna 3, 25, 26: rätt till vård, skola, omsorg, beskydd (polis, brandkår), och allmän trygghet (bostad och mat) även om man inte kan bekosta detta själv.
- Lagar ska inte inskränka det fria samhällets grundpelare, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, pressfrihet, käll- och meddelarskydd och kommunikationsförtrolighet.
- Lagar ska inte reglera gärningar som enskilda eller samtyckande individer gör privat, så länge ingen kommer till skada.
- Staten ska hålla registerföring och övervakning av medborgare till ett minimum, såvida inte skälig brottsmisstanke föreligger. Detta innefattar att kommunikation ska vara så oövervakad som möjligt, cetrala register ska omfatta så få uppgifter som möjligt, och myndighetsutövning ska ske med ett minimum av papperskontroll. Se också FNMR Artikel 12.
- FRA-lagen måste rivas upp. En frisk stat bedriver inte massavlyssning mot sina medborgare i fredstid. Och om man tänker prata om ett 'krig mot terrorismen', så måste man visa upp en rejäl och direkt hotbild innan undantagslagar är motiverade. Det finns inga belägg att en sådan hotbild existerar mot Sverige idag.
Man har fört fram att det inte handlar om massavlyssning av individer utan 'bara söka igenom trafiken med avancerade datoralgoritmer för att identifiera hotbilder'. Detta är inte en förmildrande omständighet. Jag arbetar inom forskning som använder superdatorer, avancerade datoralgoritmer och storskaliga databaser. Jag tror jag förstår vad man gör/tänkt göra med den information som kopieras till FRA, och det är absolut inte mindre integritetskränkande än "massavlyssning".
FRA-lagen röstades igenom att börja gälla 2009 av allianspartierna, M, C, FP, KD. - Nedladdningsförbudet måste bort. Piratpartiet vill i och för sig legalisera allt icke-kommersiellt utbyte av filer. I grunden tror jag det är rätt tänkt, men det är ändå en fråga där jag accepterar att det finns utrymme för diskussion. Men, nedladdningsförbudet är rättsosäker konstruktion ifrån 2005 som helt enkelt inte hör hemma i ett fungerande rättssamhälle.
För mig är det helt uppenbart att om utbyte av viss information ska vara förbjuden baserat på ett kriterium som upphovsrätt (som inte kan avgöras direkt av informationen själv) så måste hela ansvaret ligga på den som distribuerar informationen. Det är inte bara orimligt att mottagaren i varje utbyte av information på något sätt förväntas verifiera att avsändaren har rätt att dela med sig av den, det är direkt omöjligt. Om en vän skickar en film av en katt till mig och påstår att han gjort den själv, hur ska jag kunna verifiera om det är sant? Och ändå lägger lagen ett ansvar på mig att jag är skyldig att göra detta.
För en mer konkret diskussion: förbudet har lösts i lagtexten Lag 1960:729, §11a genom ett "trick" där man lägger ansvaret på mottagaren för den tillfälliga 'kopieringen' som alltid måste ske i en dator när man "tittar på"/laddar ner information, och tillåter endast denna om förlagan är laglig. Men det är där kruxet är, hur menar lagskrivaren att man ska avgöra om ens dators tillfälliga kopiering är "laglig" i enlighet med §11a, st2, punkt 2? Det gör man inte, för det finns inget säkert sätt att göra det.
Kort sagt, detta pekoral till lagtext betyder helt enkelt att det inte finns något sätt att ta emot information i en dator och vara säker på att man inte bryter lagen. Hur kan man tycka att detta är en bra lag?
Nedladdningsförbudet infördes 2005 i lagändring 2005:359 ledd av Thomas Bodström (S).
Andra viktiga frågor i korthet
- Förbudet mot att kringgå kopieringsskydd ska bort. Det är ett tydligt brott mot huvudprincip 3 ovan att förbjuda folk att i sitt hem göra vad de vill med saker de köpt.
- IPRED-lagen ska bort. Det är inte en rättssäker lösning att låta privata företag göra polisutredningar, som bland annat involverar hanterandet av privata personuppgifter.
- Myndigheter ska använda öppna filformat. Staten ska inte låta sin information låsas till speciella kommersiella intressen. Privatpersoner kan inte förväntas behöva ingå avtal med specifika företag för att kunna tillgodogöra sig information ifrån staten.
