onsdag 22 september 2010

Bortkastade röster

Den s.k. Gallorapporten är ett EU-dokument som innehåller nya lobbyist-inspirerade dumheter som handlar om hårdare tag mot privatpersoner som fildelar hemma, och jämställer privat fildelning med varuförfalskning. Denna rapport var just uppe för omröstning i EU-parlamentet. 

Lite överraskad blir man när man ser att Miljöpartiet idag går ut med två meddelanden om detta:
  • I det första deklarerar Carl Schlyter, en av miljöpartiets två EU-parlamentariker, stolt att man som en del av den gröna gruppen i EU röstat emot rapporten eftersom den "Innehåller många saker vi är kritiska emot".
  • I det andra deklarerar Isabella Lövin, den andra EU-parlamentarikern, stolt att rapporten är viktig för att "försvara konstnärers rätt att leva på sitt arbete" och att hon därför röstat för rapporten.
Tillåt mig att skriva detta i klartext: Miljöpartiet har två mandat i EU. Man använder dessa till att på samma gång både rösta både för och emot en och samma rapport? Snacka om "bortkastade röster". Miljöpartisterna kunde ju lika gärna valt att inte gå till gå till jobbet den här dagen och haft precis lika mycket inflytande. Oavsett vad man tycker om själva sakfrågan, så kan man väl aldrig vara nöjd med det här oansvariga sättet att förvalta partiets fåtaliga mandat?

Och sedan blir inte saken det minsta bättre när man analyser själva sakfrågan. Det här handlar om en viktig omröstning om EU-parlamentets inställning till fildelning, en av de frågor som verkligen hade kraft i den Svenska EU-valrörelsen 2009. Många kan mycket väl ha röstat på Miljöpartiet just för den fildelningsvänliga politik man presenterade i sin valplattform i EU-valet:
"25. Modernisera upphovsrätten och avkriminalisera fildelning för icke-kommersiellt bruk."
Och ändå går alltså hälften av de personer man placerade i parlamentet och röstar rakt emot denna linje. Är det verkligen okej att göra mot sina väljare?

Vän av ordning kan nu tycka att vi är inkonsekventa som hyllar Camilla Lindberg (FP) som var den ende i Alliansen som röstade emot FRA-lagen. En utmärkt analys av detta hittade jag hos Caspian Rehbinder:
"Politiker som vågar gå emot partipiskor kan vara bra. Men då måste de enskilda politikernas avsikt vara klar från början, alternativt måste partiets avsikt vara oklar från början. Att Camilla Lindberg röstade mot sin partipiska var bra, då hon stod för Folkpartiets ideologiska grund, mot ett förslag som aldrig var uppe inför valet."
Om Mijöpartiet inte lovat något om fildelning, eller om Lövin gått ut före valet och gått på personval baserat på en grön politik utan legaliserad fildelning så hade det varit en annan sak. Nu är det bara ett sviket vallöfte.

Hade miljöpartiets mandat istället gått till en Pirat hade vi haft ytterligare en röst emot den här rapporten. Miljöpartiet är inte att lita på, för deras lojalitet kommer alltid i första hand ligga i miljöfrågorna, och först i andra hand - i bästa fall - i de integritet, kultur och kunskapsfrågor som Piratpartiet prioriterar.

Andra som skriver bra: Piratpartiets Pressmedelande, Rick Falkvinge, Caspian Rehbinder, Beelzebjörn, Christian Engström, Full Mental Straightjacket, Farmor Gun, MMN-o, Hultins tankegång (c), Svågerpolitik.

2 kommentarer:

Viktor sa...

Det är skillnad på parti och person. Partiet är i det här fallet Miljöpartiet och personen är Isabella Lövin. Isabella röstade igår för ”Gallo-rapporten”, en rapport där fildelning blandas ihop med varuförfalskning och anses vara ett hot mot folkhälsan. En korkad, gammaldags och oinformerad rapport. Som en majoritet av den Gröna gruppen i EU-parlamentet röstade mot och som även det Svenska Miljöpartiet är mot.

http://moderniserasverige.blogspot.com/2010/09/pp-bor-skilja-pa-p-och-p.html

Tino sa...

Jag håller inte med. Man måste hålla ett parti ansvarigt för den politik som förs i praktiken. Det kan inte räcka med ett vackert partimanifest, om de invalda röstar på annat sätt (jmfr. Centern). Miljöpartiet har uppenbarligen prioriterat andra frågor än fildelningsfrågan när man vägt meriterna så att Lövin blev namn två på EU-valsedeln. Och det är ett problem hos partiet, inte personen.